Öppet 23.6 - 23.8.2020 Tis-Sön 11-16 (eller enligt överenskommelse) Inträde: Vuxna 2 € / Barn under 18 år 0 €. OBS! Hos oss går Museikortet och e-passi att använda Tunalundsvägen 85, Snappertuna (ca 15km från Ekenäs och ca 13 km från Karis) Kontaktuppgifter: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den., 019-289 2512

Snappertuna forngård

Forngårdens friluftsmuseum ligger i Snappertuna kyrkby. Museet, som öppnades år 1958, visar hur man bodde på ett skärgårdshemman i mitten av 1800-talet. Forngården består av en huvudbyggnad, ett loft, två bodar, ett nothus, ett avträde, en lada och en smedja. Alla byggnader har flyttats till platsen.

Huvudbyggnad från Halstö

Huvudbyggnadens äldsta del är från 1700-talet och är en så kallad parstuga. Byggnaden har ursprungligen varit mangårdsbyggnad på Halstö i Snappertuna skärgård. Därifrån flyttades den år 1952 till sin nuvarande plats. Flytten skedde med hjälp av 32 hästar med släde över isarna, en solig dag i mars. Ett stockhus kan plockas iskill och byggas upp på nytt på en annan plats.Då du stiger in i farstun finns till vänster stugan, familjens gemensamma utrymme. Stugan var både kök, arbetsutrymme och sovplats. I stugans ugn är det möjligt att grädda flera bröd samtidigt. Efter stugan finns en liten stugkammare på husets gavel. Till höger om farstun finns den stora salen som användes endast vid högtider och fester. Och rakt fram från farstun finns farstukammaren, mitt i huset.

Inomhus är väggarna putsade med lera och golvplankorna är imponerande breda.

Loft från Bredslätt

Loftet var den första byggnaden på forngårdens museiområde och flyttades år 1949.  I loftet förvarades bland annat kött och spannmål. På sommaren sov gårdens ungdomar samt drängar och pigor i loftboden.

 Visthus från Halstö

I visthuset som finns på berget invid huvudbyggnaden förvarades mat av olika slag. Huset står på en hög sockel för att förhindra att möss och andra djur att komma åt det som förvarades där.

Utedasset från Västervik

Runt hörnet av huvudbyggnaden finns utedasset, tuppen, avträdet eller hemlighuset - kärt barn har många namn. Dasset är byggt helt i stock, till och med bänken med de runda hålen. Utedass blev vanliga på landsbygden först mot slutet av 1800-talet. Innan dess använde man dynghögen. På vintern kunde man gå ut i ladugården eller använda ett ämbar med lite halm eller mossa i. Utedass användes även i städerna långt in på 1900-talet.

På Forngården finns även ett annat och nyare utdass, som besökarna även får använda. Utedasset byggdes av yrkeshögskolan Novias studerande och invigdes under festliga former år 2011 på Forngårdsdagen.

Prästlada från Prästholmen

 På Prästholmen i Snappertuna stod Karis-prostens lada. På museet har den byggts upp bakom huvudbyggnaden. I ladan förvarades ursprungligen hö som matades i prostens häst när han gjorde predikoresor i Snappertuna.

Nothus från Rådsböle

 Nothuset står på stranden och representerar en typ av byggnad som det inte längre finns många kvar av. Nothuset är en stockbyggnad i vilken man förvarade fiskeredskap och fiskenotar på tork.

I Forngården har notboden även fått fungera som skydd för ekan. 

Bod från Repubacka

 Boden som ursprungligen är från Repubacka har på Forngården placerats invid stengärdsgården som omger gårdsplanen. I boden grundades år 1957 ett litet vandrarhem som i pressen beskrevs som “Finlands sötaste vandrarhem”. Vandrarhemmet hade sovplatser även i visthuset och i loftet.

 Genom ett vandrarhem i Forngården ville man locka turister till det nya museet. Idén till att grunda ett vandrarhem på Forngården hade museets grundare Einar Öhman fått på sin semesterresa till Dalarna i Sverige.

 Smedja från Bladkärr

Smedjan byggdes år 1903 och var i användning på Bladkärr ännu på 1970-talet. Smedjan byggdes långt bort från gården på grund av eldfaran och av samma orsak har smedjan ett jordgolv. Smedjan skulle även vara mörk inomhus så att smeden skulle se färgen på det upphettade järnet. I en bysmedja var vanliga uppdrag att sko hästar, smida hjulaxlar och tillverka eller reparera jordbruksredskap.

Kärleksstigen

Under slutet av 1950-talet öppnade ett vandrarhem på Forngården, samtidigt anlades Kärleksstigen för att förkorta vägen till närmaste matställe som var Slottsknektens stuga. Ett av villkoren för att bli godkänd som officiellt vandrarhem var att mat serverades inom rimligt avstånd.